Att göra lektionsobservationer är något som ingår i det specialpedagogiska uppdraget och något som jag tycker om att göra. Det har också blivit vanligt att lärare gör lektionsobservationer hos varandra som en del i det kollegiala lärandet. Detta är något som är bra. Genom att öppna klassrummen, kan vi lära och utmanas av varandra i syfte att ge våra elever bästa tänkbara utbildning.
Innan jag blev specialpedagog arbetade jag många år på en skola där vi arbetade med ämnesintegrering, alla kurser jag hade var integrerade med kurser i andra ämnen och vi lärare arbetade tajt tillsammans. Det var vanligt och en naturlig del av arbetet att vi besökte varandras lektioner och att vi hade lektioner tillsammans. Jag uppskattade detta mycket och jag kände att jag hela tiden utvecklades i min lärarroll. Så jag tycker att det är oerhört viktigt att vi gör lektionsobservationer utifrån alla våra olika roller på skolan, lärare, specialpedagoger, skolledare etc…
Men, det är otroligt viktigt att vi gör det medvetet och noggrant, att vi är medvetna om vår roll som observatör och att vi är ödmjuka inför den rollen. För att vara en medveten observatör är det viktigt att förstå vilka utmaningar som rollen innebär. En bok som ger mig stöd i mitt arbete är “Det värderande ögat” av Cato R. P. Bjørndal. I boken lyfts observation som metod och olika etiska övervägande.
När vi observera använder oss av våra sinnen. Våra sinnen möter ständigt ett våldsamt kaos av intryck från omvärlden. När vi ska ut och göra lektionsobservationer är viktigt att vara uppmärksam på det informationskaos som vi möter. Det är också viktigt att vara medveten om att vi ser saker på olika sätt, att två personer inte ser en och samma situation på samma sätt. Jag tycker att Rubins vas illustrerar detta bra. Vad är det första du ser? En vas eller ser du två ansikten?
När vi observerar tenderar vi att uppfatta saker olika beroende på våra egna erfarenheter och förkunskaper. Vi påverkas också av relationen vi har till den/de vi observerar. Vi tenderar att se det vi vill se, känslor färgar det vi ser och vi tenderar att komplettera ofullständig information.
Vi tenderar också att minnas det första och sista i en serie av händelser. Minnet kan delas upp i tre olika delar: Sensoriskt minne, kortidsminne och långtidsminne. Det sensoriska minnet står för den första filterfunktionen och det kan lagra mycket information, men bara en kort stund. Om denna informationen inte uppfattas medvetet går den förlorad under bråkdelen av en sekund. Det som trots allt uppfattas lagras på nästa ställe – korttidsminnet. Enligt George A. Miller (som var minnesforskare) kan vi lagra omkring sju enheter i taget i korttidsminnet. Vilka konsekvenser får då vårt begränsade kortidminne vid en lektionsobservation? Kan vi lita på vårt minne? Är det möjligt att efter en lektion redogöra för vad som skett undervisningsmässigt. För att sedan informationen ska lagras i långtidsminnet krävs någon form av bearbetning.
Vilken grad av struktur ska observationerna ha? Ska du iaktta “allt” eller ska du begränsa dig? När jag ska göra en lektionsobservation formulerar jag i förväg vad det är jag vill titta på. Ibland utgår jag från någon frågeställning och ibland har jag sammanställt ett formulär som jag använder. Ibland vill jag lägga fokus på uppstart/ avslut av en lektion, ibland hur undervisning anpassas utifrån elevers olika behov och ibland hur en grupp arbetar under olika typer av undervisningsformer.
Bjørndal säger att tekniken du använder när du skriver ner dina observationer är viktig. Att hitta strukturer och krokar att hänga upp observationen på. Att ställa sig frågan hur det ska dokumenteras. Ska du skriva ner allt, använda stödord och förkortningar? Ett alternativ till att föra anteckningar är använda en kamera och filma. Oavsett vilken metod som används behöver en god observatör vara medveten om hur komplexa observationsprocess är och därmed inta ett kritiskt värderande förhållningssätt till egna och andras observationer.
I slutet av detta inlägg finns ett formulär som jag brukar använda mig för nedladdning.
Innan vi gör en lektionsobservation är det viktigt att vi förbereder oss professionellt. När jag ska ut och göra lektionsobservationen, brukar jag träffa läraren som har lektionen och låta läraren berätta om klassen och vad de ska arbeta med. Jag brukar också fråga läraren om det är något speciellt som hen vill att jag ska titta på. Efter lektionsobservationen träffar jag läraren för att samtala om vår upplevelse av lektionen och då lyfter jag det som jag sett. För mig är det viktigt att lägga fokus på det som fungerar bra, på frisk- och framgångsfaktorer, men också att lyfta riskfaktorer och det som kan utvecklas. Min målsättning är att det ska bli ett givande samtal om pedagogik och pedagogiska utmaningar.
Hur blir vi då medvetna observatörer enligt Bjørndal? Bland mycket så fastnade jag för följande råd:
- Var medveten om hur våra sinnesorgan fungerar. Om du tex glömt glasögonen – hur påverkar det du ser?
- Var medveten om ditt fysiska och psykiska tillstånd. Är du trött eller hungrig? Irriterad på din partner? Uttråkad? Hur påverkar det din observation?
- Var medveten om att första och sista intrycket ofta uppfattas starkast av minnet.
- Var medveten om haloeffekten. Om du har ett positivt intryck av en person är du också mer benägen att tolka det personen säger och gör som positiva. Och tvärt om, om du har ett dåligt intryck av en person, hur kan du då komma och tolka det personen säger och gör?
/Diana, Specialpedagog på gymnasiet
4 reaktioner till “Lektionsobservation – ett värderande verktyg som kräver ödmjukhet”