I mitt arbete som specialpedagog träffar jag elever som av en rad orsaker inte kan delta i skolans verksamhet. Orsakerna till varför en elev inte är i skolan är olika och många gånger komplexa. Det kan handla om orsaker i själva skolmiljön, om att skolan inte lyckas tillgodose elevers behov av anpassningar, det kan handla om mobbning och utanförskap eller om den fysiska miljön som kan innebär en oro över att behöva förflytta sig mellan olika lektionssalar och om stök och höga ljudnivåer. Det kan också finnas psykiska orsaker så som depression eller social ångest och/eller fysiska och medicinska orsaker. Enligt skolinspektionen är elever inom NPF överrepresenterade i frånvarostatistiken och elever med en problematisk hemsituation löper också större risk att hamna i problematisk skolfrånvaro. Det är viktigt att komma ihåg att orsakerna till skolfrånvaro kan förändras allt eftersom att tiden går. Det som från början var orsaken till att eleven blev hemma behöver inte vara orsaken som gör att eleven förblir hemma.
I debatten om skolfrånvaro används ofta begreppet hemmasittare. När jag skrev mitt examensarbete så valde jag och min studiekamrat att använda oss av begreppet problematisk skolfrånvaro. Problematisk skolfrånvaro innebär en frånvaro i en sådan omfattning att dess inverkan på elevens utveckling mot utbildningens mål riskerar att bli negativ. Detta gäller sammanhängande respektive upprepad frånvaro, ogiltig respektive giltig frånvaro. På gymnasiet tror jag att andelen elever med problematisk skolfrånvaro är högre än andelen hemmasittare.
Arbetet med elever som inte är i skolan skiljer sig mellan grundskolan och gymnasiet, vilket troligtvis beror på grundskolans skolplikt. När jag arbetade på grundskolan som specialpedagog satt jag i många samverkansmöten kring olika elever som inte var i skolan. Gymnasiet är å andra sidan en frivillig skolform och gissningsvis är det många elever som varit hemmasittare under grundskolan som inte kommer till gymnasiet. På gymnasiet är en förutsättning för att en elev ska få studiemedel från CSN att hen deltar i undervisningen. Elever med hög frånvaro får en varning om att CSN kommer att dra in studiemedlet och blir det inte bättre så blir eleven av med studiemedlet. Ganska tydliga och enkla regler, men som inte kommer till rätta med orsakerna till varför en elev inte är i skolan. Möjligen kan hotet om indraget studiemedel få en del elever att hålla sig inom gränsen.
Även på gymnasiet är det viktigt att utreda varför en elev har frånvaro från skolan och det gäller såväl ogiltig som giltig frånvaro. Det är inte ovanligt att frånvaron ökar i samband med 18 årsdagen, när eleven själv kan sjukanmäla sig, eller när elever börjar jobba vid sidan om skolan, vilket ibland påverkar närvaron negativt. Det finns också elever som strategiskolkar för att tex plugga inför ett prov och som har bra koll på att de inte hamnar över gränsen så att de riskerar sitt studiemedel. Sedan har vi ju såklart också elever som inte kan vara i skolan av olika anledningar och därför är det viktigt att utreda orsakerna och att aktivt arbeta med att främja närvaron.
Frågan är då hur vi i skolan kan arbeta med att främja närvaron. Kearney och Graczyk (2014) förslår användandet av RtI (Response to Intervention) som en modell för att arbeta med problematisk skolfrånvaro. Modellen är tredelad och skapar en tydlig stegring av insatser som kan vara en bra grund för en skolas handlingsplan för att främja närvaro. Modellen ser ut enligt följande:
- Nivå 1: Närvarofrämjande arbete riktat mot alla elever (möter behoven hos ca 80-90% av eleverna).
- Nivå 2: Riktade (tidiga) insatser till elever som uppvisar återkommande frånvaro (ca 5-10% av alla elever som behöver stöttning på nivå två).
- Nivå 3: Intensifierade insatser till elever med problematisk skolfrånvaro (ca 1-5% av eleverna behöver massiva interventioner på nivå tre).
Närvarofrämjande arbeta handlar om att tex skapa meningsfulla lektioner där närvaro premieras, att skapa goda relationer och en trygg miljö, att förbättra skolklimatet och att skapa en förutsägbarhet. Det handlar också om att arbeta med systematiska överlämningar vid stadieövergångar och om systematiskt uppföljning av närvaron. Och om en elev sedan uppvisar frånvaro är viktigt att snabbt agera. Ett första steg är att som undervisande lärare prata med eleven och berätta vad de gjorde när eleven var frånvarande, för att på så sätt kanske minska oron för att att komma tillbaka. Det kan också vara att elevens mentor pratar med eleven och hens vårdnadshavare. Blir det ingen förbättring kan nästa steg bli att, som vi gör på min skolan, göra en första enkel frånvaroutredning där mentorn, eleven, elevens vårdnadshavare och en representant från elevhälsan ses för att samtala om orsakerna till frånvaron och för att prata om vikten av närvaro. Ofta kan vi se resultat redan efter ett första möte. Om ingen förbättring sker gör vi en fördjupad frånvaroutredning för att hitta bra åtgärder som kan hjälpa eleven att komma tillbaka till skolan. Att elevhälsan blir involverad i ett tidigt stadium sänder viktiga signaler och ger också en möjlighet att vidga perspektiven i analysen.
Arbetet med elever med problematisk skolfrånvaro är svårt, men mycket viktigt. Det är viktigt att försöka vara flexibel och hitta lösningar som kanske ligger utanför ramarna. Och framför allt så är det viktigt att komma ihåg att de handlar om människor som riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap. Varje elev som vi lyckas få tillbaka till en fungerande skolgång är en liten seger.
Om ni är intresserade av att läsa mer om problematiska skolfrånvaro så finns vårt examensarbete här: ”Every day counts” – en kvalitativ studie om fyra elevers perspektiv på två skolors arbete med att förebygga och åtgärda problematisk skolfrånvaro.I vår studie undersökte vi hur två skolor arbetade med med att förebygga och åtgärda problematisk skolfrånvaro. I studien finns även intervjuer med fyra elever som föll inom kategorin för problematisk skolfrånvaro. Elever som under studie gick i åk 8 och 9 och som idag är elever som går på gymnasiet.
/Diana, Specialpedagog på gymnasiet
5 reaktioner till “Vikten av att främja närvaro i syfte att minska andelen elever med problematisk skolfrånvaro”