Jag har precis gått SPSM:s kurs: Att undervisa elever som har en språkstörning. Kursen var vid två tillfällen. Vid första tillfället var fokus på teori och vid det andra var fokus på själva undervisningssituationen.
Det jag tar med mig från kursen är att en språkstörning kan vara så olika för olika individer och kan påverka en mängd olika funktioner. Det är vanligt att en elev med språkstörning får samma hjälpmedel som en elev med dyslexi, även om behoven kan se olika ut (elever med språkstörning kan dock ha det kombinerat med dyslexi). För en elev med språkstörning kan det vara svårt att sätta samman bokstavsljud till ord och att sätta ihop ord till meningar, förstå innehållet i det man läser och att “läsa mellan raderna”, dra slutsatser samt att få ihop en skriven text till en helhet. Språkstörning har många svårigheter gemensamt med ADHD och diagnoser inom autismspektrumtillstånd. En elev med språkstörning kan ha svårighet med att planera och organisera och att skapa struktur i vardagen. Den kan också har svårt med tidsuppfattning, konsekvenstänk (orsak-verkan), att motivera sig till handling samt att fokusera och att hålla kvar uppmärksamheten. Typiska svårigheter som vi många gånger förknippar med ADHD och autismspektrumtillstånd.
Under kursen pratade vi mycket om ledning och stimulans, om hur vi kan hitta anpassningar på gruppnivå som gynnar alla elever, men som är av avgörande betydelse för en elev med tex språkstörning. Detta tänket ligger i linje med det fokus jag har i mitt arbete. Jag har i tidigare inlägg visat några analysmallar och andra stödstrukturer med syftet att skapa en tillgänglig utbildning för alla elever. Andra varianter av stödstrukturer är skrivmallar som eleverna kan använda för att komma igång och börja formulera sig. En skrivmall bör anpassas efter ämne och uppgift. Här är ett exempel där eleverna ska skriva en analys utifrån orsak – konsekvens – lösning:
Vi pratade också om cirkelmodellen som erbjuder en stödstruktur där eleverna genom stöttning utmanas i sitt lärarna. Cirkelmodellen faller inom genrepedagogik och är ett arbetssätt som utvecklar elevernas språkliga förmågor.
Cirkelmodellen delar in undervisningen i fyra olika faser.
Fas 1: Handlar om att bygga upp kunskaper kring ämnesområdet och att lyfta centrala begrepp etc.
Fas 2: Här får eleverna studera texter i genren och titta på exempel .
Fas 3: Här skriver eleverna en text gemensamt i tex grupp.
Fas 4: Slutligen så är eleverna väl rustade för att skriva individuellt.
Cirkelmodellen bygger på Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen. Genom stöd och stöttning kan eleven utmanas och klara allt svårare uppgifter. Det eleverna lär sig genom stöttning kan de klara själva i framtiden. Att det är möjligt att utmana eleverna utan att för den delen lämna dem själva i sitt lärande. Genom en hög kognitiv utmaning tillsammans med stöttning nås lärande, men utan stöttning finns risk för frustration.
Under utbildningen pratade vi om behovet av att använda bildstöd och att det behovet även finns hos äldre elever med språkstörning på gymnasiet. Vi pratade också om vikten att utgå från det salutogena perspektivet, att fokusera och bygga på det som fungerar, det som eleven är bra på.
Jag tycker att utbildningen var givande och det finns mycket som jag tar med mig, i mitt inlägg har jag bara lyft ett lite axplock av innehållet. För den som vill veta mer om språkstörning så finns det på SPSM:s hemsida en del material. Här finns tips för undervisningen och en bra och lättillgänglig skrift om språkstörning: Arbeta med språkstörning i förskola och skola.
/Diana, Specialpedagog på gymnasiet
7 reaktioner till “Språkstörning – Hur når vi den proximala utvecklingszonen?”